Sammanfattning

Efter ett förlorat år kunde vi denna sommar åter komma till Ormsö och Kadakavälu. Det blev två resor i år på sammanlagt 11 övernattningar. Husen hade klarat sig bra men var till viss del av lite underhåll, se nedan. Största problemet framöver är nog tyvärr vägen.

Allan och Tanja med vänner 2021-08-02 — 07

Vi besökte Ormsö med två av våra vänner som inte varit där tidigare. Nedan följer våra anteckningar från denna resa.

Det är en ny infart till holmen. Vägen som vi brukar ta via prügemaja är avstängd, man får åka genom Magnushov och sedan via Bussby. Infarten är innan man kommer fram till ladorna, vid skylten ”Holmi”.

Huset och omgivningarna är ok, även om det kan behövas röja lite sly ner mot sjön.

Vägen var väl huvudsakligen ok, men det var en del avsnitt med lite väl stora gropar som borde åtgärdas.

Vad som gjorts denna vecka är:

• Ny plattform för brunnen. Jag sågade till impregnerat virke hemma som vi använde. Plattformen är mindre än den gamla men vi tycker den fungerar ok. Man kan kanske fylla på med lite sten från stranden runt den eller på annat sätt göra framkanten lite mer estetisk.
• Röjt gräs på väg och vid huset samt stig ner mot sjön.
• Städat ur huset så gått det gick. Var tusentals döda flugor och andra insekter, men inga spår av möss.

Vi kom aldrig fram till att byta fjädern i toaletten, den fungerade ok om man bara såg till att tappen som trycker undan locket är på plats. Fjädern och instruktionen ligger på hyllan innanför toaletten (Sven och Hans bytte veckan efter, tyvärr löste det inte problemet).

Problem som vi noterat.

• Batterier enligt tidigare har ”läckt”. Helt förväntat enligt Sven eftersom de inte laddats ur på två vintrar.
• Spänningsomvandlaren larmar betydligt mer än vad den gjort tidigare. Nu har den 4–7 korta signaler med jämna mellanrum och dioden visar då rött. Troligen då kylskåpet slår på. Dock kallt i kylskåpet.
• Låset på altandörren krånglar. När man öppnat eller stängt från utsidan är det problem att få in nyckeln på insidan.
• Batteri saknas i Fanders.
• Termometer på väggen inne är trasig, fungerar inte.
• Flaggfästet i plast föll i bitar när jag skulle sätta i flaggan. Den andra är i metall och är ok. Den trasiga har en diameter på 20 mm.
• Kan behövas lite färg på utsatta ställen på huset, eller på annat sätt skydda träet.

Vi har bekantat oss med närmaste grannen, Taavit och Riima Jaaniste. Blev bjudna över på en helkväll. Mycket trevliga och tillmötesgående granar som brukar hålla koll på omgivande hus, bland annat vårt, för att se vilka som kommer dit. Prata gärna med dem om de är där samtidigt som ni. Riima pratar bra engelska men Taavit föredrar ryska (om inte estniska). De har en bastuvagn som vi kan låna ner till stranden om vi eldar själva och kan låna ut verktyg om vi skulle behöva.

Vi har även träffat Andres Haak som har hus längre ner på vägen. Inga konkreta diskussioner om vägen, bara allmänt att det är problem i och med att Valvi har gått in pension och ingen ersättare är utsedd. Skall tydligen vara val i kommunen i oktober, kanske blir då någon tillsatt.

Vi hade med oss två kajaker med all nödvändig utrustning inklusive seglarvästar som vi lämnade kvar. De ligger i Fanders för tillfället, vi skall se om vi kan komma med en bättre lösning vad det lider. Om ni tycker de ligger i vägen så kan de ligga ute medan ni är där. Lägg dem bara upp-och-ner så att de inte fylls vid regn.

Hans, Märta och Sven 2021-08-12 — 18

Någorlunda ok resa trots massor av regn och halv storm de sista tre dagarna.

Vi har bland annat stenklätt kanterna på pumpdäcket, tagit bort en hel del sly närmast husen och satt upp nytt flaggfäste för den estniska flaggan.

Har noterat följande som måste åtgärdas:

• Trappstegen längst ute på altanen håller på att ruttna. Har tagit mått för nya som väl bör vara i tryckimpregnerat.
• Samma sak gäller för trärampen till Fanders. Mått tagna där också. (Om ett par år blir det samma sak med trädäcket utanför Lill-Anders.)
• Om man monterar en plåtlist på balkongen ovanför dörren till altanen så kan man skydda den och tröskeln bättre.  Dörr och tröskel är angripna av fukt. Mått taget.
• Tyvärr havererade den del av installationen som har med belysningen att göra. Sven har tagit alla uppgifter för att ersätta den av elektronikenheterna som han bedömer blivit felaktig. 12-volt/ 220 V omvandlaren till kylskåpet fungerar.
• Pumpkroppen ovan mark läcker. Det är en mindre läcka som går att täta enligt Sven.
• Snyggt jobb med trädäcket för pumpen! En del av det ruttna trävirket från gamla pumpdäcket som låg inne i buskarna bakom pumpen bar jag bort till den hög av sly som Jonne ska bränna senare. Tyvärr hindrade ett störtregn mig sista dagen från att bära dit allt. Jonne får ta dit resten när han bränner högen senare.
• Den svenska flaggan är väldigt urblekt. Behövs köpas ny?
• Har noterat att det behövs färg för ca 50 kvm för att måla den del av Andershuset som är mest utsatt för sol. Övriga hus behöver inte målas.
• Köksbänkarna behöver oljas in igen med paraffinolja.

Träffade Ellemall och åt två middagar hos henne. Trevligt! Jonne var bortrest så honom kunde vi inte träffa.

Vägen mot Holmen närmast Bussby just efter skylten “Holmi” var en katastrof med två gigantiskt stora vattenfyllda gropar. Den ena mycket djup. Måste åtgärdas.

Föreslår att vi har ett möte i arbetsgruppen (Allan, Hans, Sven och Roland) för att bestämma och planera vad som ska göras till nästa år och ta fram underlag för beslut på årsmötet senare.

Arbetsmöte 2021-09-21

Vi hade ett möte i arbetsgruppen för att sammanfatta vad som behöver göras det närmaste året.

Närvarande: Allan, Hans, Roland och Sven (Tanja anslöt i slutet av mötet).

• Beslöts att inte utöka arbetsgruppen med en ytterligare medlem.
• Beslöts att prioritera följande arbeten:
  • Ersättning av felaktig del i sitsen för Villa Separett-toan. (Sven åtgärdar.)
  • Byte av murket trä i trappen på Anders veranda. (Roland planerar efter mått från Hans)
  • Byte av felaktig elektronikenhet i elanläggningen. (Sven planerar och åtgärdar.)
  • Målning av Anders solsidor.  (Hans tar fram färgkod och planerar för inköp hos Uffe.)
  • Montering av plåt för att hindra regnvatten att strömma ner på altandörren.
  • Tätning av ett mindre hål på pumphuset.  (Sven tar fram förslag till åtgärd)

I samband med ett möte i vår ska ovanstående arbeten planeras mer i detalj.

• Hans tar fram en kalkyl för de prioriterade arbetena enligt ovan för årsmötet.
• Ersättning av trasiga inventarier (lampglas, termometer) får göras efterhand (ev. gåvor).
• Om möjligt ska ljuset över matbordet förbättras. (Sven undersöker)

I slutet av mötet diskuterades också följande:

• Flytta 12-voltsuttaget (cigarettändaruttaget), och kanske solcellen, från Fanders till Lill-Anders. Då behövs inte batteri i Fanders ersättas. Bedömdes att ljus inte behövdes i förrådet.
• Sätta in liknande 12-voltsuttag, ett eller flera, i stora huset för att underlätta laddning av mobiltelefoner o.d.
• Eventuellt lägga plåtar upp på de tvärgående balkarna på de båda gavlarna för att bättre skydda dem mot regn och sol.

Övrigt:

• Hans har bett Jonne vid tillfälle bränna den rishög som uppstått efter slyrensningen samt de ruttna brädorna från det gamla trädäcket vid brunnen.
• Årsmötet (styrelsen) kommer att hållas hos Allan i slutet av november. Hans sänder ut förslag till agenda och driftbudget.
• Hans sänder anteckningarna om byggmötet till övriga delägare i FH.

Planerade resor till Kadakavälu 2022: Allan och Tanja tidigt i juni. Sven önskar resa samtidigt. Roland och Christina åker sannolikt också dit under sommaren.

/ Allan 2021-09-30

Om professor Jonathan Lindströms forskning har träffat rätt, och nu talar väldigt mycket för det, så var det från ett område nära Byxelkrok på norra Öland som de svenskar kom som befolkade först Ormsö och sedan de övriga svenskbygderna i Estland. Här i närheten av Byxelkrok skulle ett antal byar blivit tömda på sina invånare. Av biskop Omar (Orm ) av Ribe blev de beordrade att i Guds namn segla över till Ormsö utanför Estlands kust och se till att – om så skulle bli nödvändigt – med våld kristna den hedniska befolkningen på ön.

När Märta och jag var på besök hos Lena och Thor på Öja i början av augusti 2018 kom vi att prata om den här forskningen och Tv-programmet om den och nämnde att vi planerade att åka till Öland. Thor blev genast eld och lågor, mobiliserade hela sin elektroniska kommunikationsarsenal, ringde upp professor Lindström och fick ett tjugo
minuters samtal med honom. Det resulterade i flygfoton kartbilder, koordinater m.m. över det område där husgrunderna efter de utflyttade ölänningarna fanns och som 2017 filmats för TV:s räkning. Nu skulle vi med lite tur ha möjlighet att hitta den exakta platsen för husgrunderna vid vår resa. Thor programmerade också Maps i min mobil med adressen, Bergsgatan 23A. Det skulle vara den gård som låg bara några hundra meter från husgrunderna vi sökte.

Den 20 augusti bar det så av till Öland. Vi hade bokat två nätter på Guntorps Herrgård i Borgholm. Det var visserligen sex mil därifrån till Byxelkrok men Borgholm och Guntorp passade oss ändå bra som fast punkt. Vi tänkte göra norra Öland en hel dag och på köpet få njuta av ett långt stycke av ön under bilresan till och från.

Borgholm var nästan tömt på turister så det var nästan lite ödsligt i den för övrigt så trevliga stan. Rummet på Guntorp var jättebra och efter middag på en restaurang nära hamnen gick vi tidigt till sängs för att vila ut efter resan och hämta krafter för det stora söket efter Märtas rötter. Jag hade glömt nussekudden hemma, men hade turen att sängens ordinarie kudde var av duntyp i god kvalitet och klart bekväm. Den stora frukosten morgonen därpå gav oss den tilläggsenergi vi behövde för dagens krävande utflykt norröver.

Vi anlände till Byxelkrok vid elvatiden och gick runt en stund bland de mysiga bodarna vid hamnen. Av hamnkapten i en av bodarna fick jag ta dela av en detaljerad karta över omgivningarna men på den fanns ingen väg med namnet ”Bergsgatan”. Däremot visade han oss hur vi skulle ta oss till Linna naturreservat, där ruinerna enligt hans mening borde ligga. Vi skulle bara åka upp längs Backgatan, visste han berätta. Jag räknade med att vi sedan lätt med hjälp av Maps skulle kunna hitta gården ganska lätt och kanske ha turen att träffa någon som visste exakt var ruinerna fanns.

Efter parkering och kissrast och en kort promenad genom torra men välgödslade hagar med bräkande får kom vi fram till en smal grusväg och jag fick syn på en taknock en bit bort. Det borde vara gården vi sökte. Nu var vi nära, riktigt nära. Väl framme vid gården, som bestod av en lada i sämre skick och två boningshus, öppnade jag grinden till tomten vid det hus som såg mest bebott ut och där det till yttermera visso var parkerat en bil utanför. Jag blev genast utskälld av en hund inifrån huset och ut kom strax en äldre dam och efter henne en man. Båda såg vänliga ut och jag insåg att vi i alla fall inte skulle bli sedda som farliga inkräktare och riskera bli påskjutna med ett hagelgevär. Tvärtom, när jag förklarade vårt ärende och att Märta var född på Ormsö så blev paret, som hette Ylva och Rolf Lindroth och var från Lund, väldigt intresserade. De hade haft stället med namnet Åker som sommarviste under många år och kunde omgivningarna utan och innan. De hade också varit med vid Jonathan Lindströms och TV-teamets filmningar ett par år tidigare och Ylva erbjöd sig på stående fot att visa oss den exakta platsen där husgrunderna fanns. Men först måste vi lova att skriva i deras gästbok och det gjorde vi förstås med nöje. De förklarade också att om vi ville komma tillbaka
med fler släktingar så skulle alla vara välkomna.

Den mest utforskade och TV- filmade husgrunden – det fanns lämningar av flera byar i området – låg omkring tvåhundra meter från gården och Ylva visade oss precis var bland de moss- och lavbemängda stenarna ingången till huset, härden och de två rummen i huset varit. Det blev faktiskt lite känslosamt för oss alla. Märta var en återvändare, som tvingats fly från Ormsö till Sverige i april 1944. Nu kunde hon trampa marken där hennes tidiga förfäder bott. De människor som beordrats lämna sina byar för en sannolikt lika dramatisk och osäker resa som hennes. Året var1206 och färden den gången gick via Grankullaviken över Östersjön till Ormsö. Det var alltså 812 år sedan.

Vi märkte att Ylva var mycket glad över vårt besök. Att hon fick möjlighet att visa de urgamla husgrunderna för någon som var född på Ormsö kändes viktigt för henne och hennes man, förklarade hon.

Jag tog några foton av platsen och hoppades att något av fotona kunde bli underlag för en förstoring eller kanske en målning. När vi en stund senare promenerade därifrån och tog avsked av Ylva kändes det som en bro byggts mellan den här platsen och Ormsö. Märta var överlycklig och jag delade hennes känslor.

På hemvägen morgonen därpå hade vi tänkt att besöka Kalmar slott och se Leonardo da Vinci-utställningen där, men vi hamnade lite snett i Kalmar, främst för att jag inte hade övat tillräckligt på appen Maps utan försökte följa stadens inkonsekventa och otydliga vägskyltar. Vi fann efter en längre promenad och en välbehövlig trösterik fikarast på promenadgatan att det inte fanns tid längre för vår antike vän Leonardo da Vinci om vi skulle komma fram i rimlig tid till Söderköping för middag och intagande av den obligatoriska glasstruten uppe vid Göta kanal. Detta var ju ändå tänkt som hemresans absoluta huvudattraktion. Vi ville inte heller hamna i kvällsköerna i Stockholm. Vi fick lov att offra Leonardo.

Med den sista delen av vår resplan lyckades vi däremot väl. Vi hittade en prisvärd kinarestaurang i ”Sörpings” trevliga gamla centrum och upp till kanalen med sina glassförsäljare var det sedan inte svårt att hitta. Strut med en utsökt vaniljkula blev det som kulmen på vår resa. Den åtföljande delen av hemresan gick över förväntan och första kön dök lyckligtvis inte upp förrän vid Haga Norra och i någon mån på Bergshamraleden.

P.S. Här är namn m.m. gällande det trevliga och hjälpsamma paret Lindroth på gården Åker

Ylva och Rolf Lindroth

Sommarviste: Åker, Bergsgatan 23A, 38775 Byxelkrok.

Tfn: Rolf: 070-567 68 30 ; Ylva: 070-567 68 31.

E-post: rolf@setton.se

Som väl de flesta känner till tog styrelsen 2016 beslutet att låta röja ett stort område mellan Anders-husen och stranden så att vi kunde få till en bättre havskontakt. Tidigare hade man ju behövt gå upp på balkongen för att få en liten glimt av havet. Vår fina tomt med 140 m strand där mitt emot Dagö borde ha mer potential än så, det tyckte många av oss.

Under vintern har så Kristo Hänni gjort ett stort jobb med röjningen efter våra anvisningar och avverkat och bränt täta buskage av vresiga enbuskar och ett antal småtallar på ett område större än en hektar ner mot havet och lite kring Lill-Anders och Fanders.

Vi, alltså Märta och Hans, valde att göra vår årliga Ormsöresa i månadsskiftet juni-juli. Vi var förstås nyfikna på hur röjningen med resulterande havsutsikt tog sig ut i verkligheten och inte bara på Jonnes foto, men lika mycket ville vi än en gång uppleva den enorma blomsterprakt som den här årstiden brukade bjuda på kring husen och ner mot havet. Och vi skulle inte bli besvikna – tvärtom!

Vi parkerade vår ”Tiguan” alldeles intill Andershuset och klev försiktigt ut för att inte i onödan trampa ner för mycket av det hav av prästkragar, nävor, vitmora och inte minst smultronblom som klädde hela tomten kring husen. När vi sedan tittade ner mot stranden och havet så var det lätt att se att Fällarholmens fina ställe nu verkligen fått en helt ny dimension. Nu upplevde vi verkligen att vi befann oss på en havstomt. Ett antal små öar av ansade och uppstammade enar och en och annan mindre tall hade sparats på röjningen så som vi bestämt och det samlade resultatet var utmärkt, tyckte vi. Det hade redan grott massor av smultronplantor, åkerbär och nävor på en del av de nyröjda ytorna och vi kunde också hitta många bestånd av nattviol. Man behövde inte vara biolog för att inse att redan nästa sommar har de delar av röjningen, där marken fortfarande var ganska kal, förädlats till en veritabel blomsteräng.

Nere på stranden, som den här gången på grund av högvatten var ganska smal, fanns det som vanligt mycket strandkål, blommande åkerbär och små fält av gul renfana och sedum.

Vi hade en fin vecka med växlande väder och inte en endaste bromsusling. Gjorde förstås de vanliga besöken hos Valvi i kommunhuset och hos Ella-Mall för en utsökt trerätters middag och en dryg halvtimmes samtal om vad som på ön tilldragit sig eller är på gång. Vi hann också med två besök på krogen, visit på hembygdsgården och ett samtal med Lea och Kristo Hännis om några tallar intill Andershusen som Kristo ännu inte tagit bort, men som ingick i åtagandet.

Nu önskar vi verkligen att många fler får tillfälle att njuta av vårt ”nya” Kadakavälu ( estniska för enbuskmark ) som nu med ett så lyckat resultat blivit kvitt en stor del av sin vresiga och småtaggiga beklädnad.

Hans skrev
bloggen den 23 juli 2017.

En klunga av tre hus förtjänar väl kanske inte riktigt att kallas en by, men byarna på Ormsö är ju inte så stora. Hur som helst, tre hus är det nu på Kadakavälu och en fin gårdspump därtill. Det är härligt att se hur projektet undan för undan utvecklas och hur allt förbättras. Att så många händer bidrar är en extra krydda i sammanhanget. Nu bor man ju riktigt bekvämt där ute i ene-marken. Och vattnet från pumpen, vilken lyx! Ganska klart och hyggligt gott dessutom efter några pumptag.

I september 2010 har ett gäng med Sven, Kristina, Hans, Märta och Lena röjt en passage från husen ner mot strandängarna. Några solcellsskymmande tallar fälldes också och förpassades till vedreserven. Återstår att kapa en och annan uppstickande snubbelrot, men en fin passage blev det genom den täta enedjungeln direkt ner till de vackraste av våra strandängar. Kapade buskar har lagts på tre stora högar för senare bränning. Jonne är informerad.

Vår roddbåt är också installerad, låst och vinterförvarad i lä bakom strandvallen med en press som skydd mot den kärva vintern. Årorna finns förstås i Fanders tillsammans med några redskap för marint födosök.

Anders har fått en mycket kraftigare kabel till batterimatningen från solcellerna (svåra balansakter på taket krävdes), bättre belysning i storstugan och ett antal upphängningsanordningar för kläder. Dörrmattor i de estniska färgerna finns nu också att trampa på. En del bra köksattrialjer har också kommit till.

På önskelistan för kommande år står nu bl.a. bänken med gasolförvaring, duschanordning utomhus, jordkällare och träbryggor framför dörrarna till Lill-Anders och Fanders. Projektet rullar alltså vidare, om också kanske i litet lugnare takt med plats för mer tid att bara njuta.

F.ö. skvallrade ryktena på ön tydligt om att planerna på vindkraft syns vara skrinlagda. Öns innevånare gjorde tummen ner på ett stormöte i somras. Bra!

Efter fyra fina dagar med bl.a. ett par promenader i svampskogen med blandat resultat avslutade vi vårt sköna besök med en signatur i gästboken och rullade sömndruckna iväg längs ”Ormsö autobahn” mot 08.05-färjan vid Sviby hamn.

Hans skrev bloggen

Ett nätt litet ”de nios gäng” bestående av Märta & Hans, Ann-Kristin med Sofia, Sara och Siri och vidare Karin & Tommy med Hanna invaderade Andershusen i mitten av augusti.

Längs den av Sofia döpta lövallén ”Ormsö autobahn” tog vi oss utan problem fram till Kadakavälu.

Uffe hade skickat med färg och målarverktyg och några av oss satte genast andra dagens morgon igång med att måla Fanders. Andra kastade sig över några pinnstolar med sandpapper, penslar och vit färg i högsta hugg. Och inte en broms så långt ögat kunde nå!!

Vi njöt av 28 grader på backen och så där en 26 i vattnet. Blå himmel och nästan vindstilla.

Nåja, mygg fanns det gott om i skuggan förstås.

Pumpen med sitt efter några pumptag klara och helt drickbara svala vatten var en av resans absoluta höjdare.

Kadakavälu visade sig alltså vara på sitt allra bästa humör. Ann-Kristin hade med sig tvenne kajaker och dom skulle göra stor succe i det fina vädret. Både paddlings- och välta-runt- övningar förekom i det ljumma vattnet. Märta vadade ut med vatten nästan till knäna! Det Ni!

Anders fungerade fint i alla avseenden och – när det gällde toan – beslöt vi den fjärde dagen att låta utöka domänerna med en ”skitpåsekyrkogård” med plats för minst 8 s.k. ”gravar”. Den första jordfästningen på denna ohelgade mark blev till yttermera visso utmärkt med en avbruten omrörare från Flygger Färg. Ursäkta den makabra ”lik-nelsen”. Vägen dit kommer f.ö. att snitslas i september.

Ett antal smärre arbeten i övrigt hann vi också med mellan baden,kogbesöken och kafferasterna. Här följer ett axplock:

• Montering av armaturer i Lill-Anders.
• Montering av fyra klädkrokar i Anders.
• Inläggning av den första av en serie av två i Estlands färger av Märta vävd dörrmatta i Anders.
• Isättning av hänglås för Fanders. ( Nyckel med träkloss finns i skåpet )
• Rekognosering av sjösättningsväg för roddbåt.
• Komplettering av köksredskap med durkslag m.m.
• Inoljning av köksbänkar.

Med stor förtjusning noterade vi att krogen hade öppet och serverade mat av hygglig kvalitet till facilt pris. Grillning framför Anders fick komplettera detta matutbud.

Två nyfikna rävungar var framme titt som tätt. Vi hoppas verkligen att de blir förvildade under vintern så att de uppträder mera naturligt i fortsättningen. Vi undvek nogsamt att mata dom. En av rävungarna snodde Karins BH till baddräkten men snabba Karin hann ikapp rävuslingen och tog tillbaka souveniren.

Den fantastiska Saxby stranden hann vi på barnens begäran besöka två gånger och Valvi kunde vi också träffa och krama om. En tur runt ön blev det också.

Elle-Mall lät på telefon meddela att hon med förtjusning i fyrhjulsdrivet fordon med extra hög markfrigång avser besöka oss och Kadakavälu i september medförande kaffe och bullar.

Gästboken fick så slutligen en dikt av Hans inskriven och Sara gjorde ett inlägg av större format i samma bok.

Vi längtar redan tillbaka.

Hans gjorde dessa noteringar den 19 augusti 2010

I slutet utav maj det blev en arbetsresa för de fyras gäng, till Ormsö gjorde vi en fjortondagars bil- och färjeburen sväng.

Vi bodde där bland tallarna hos Elle Mall till något nedsatt pris, med utsökt mat, ja bra vi hade det egentligen på alla sätt och vis.

Med franskbyggt patinerat åk vi tog oss fram på knaggligt underlag, och tur det var att ingen sten slog sönder bilens tråg och stag.

Vårt Anders-hus det var sig likt, ja faktiskt utan varje skada eller sår; och denna underbara utsikt, ja ut på havet bortåt Dagö nådde blicken vår.

Där uppe ovanför balkongen två svalor hade kuttrasju, det kan Ni tro, och huset ockuperat var i källarplanet av en sädesärla med sitt bo.

Dessa alla våra iakttagelser de endast var noterade i marginalen , för utan arbetstimmar många, långa, resan hade var´t en ganska skral en;

Med Svens bestämda arbetsledning gick det mesta mest precist och lätt, och våra damer sekonderade och slet med vresig stubb på alla sätt.

Ni kan väl säkert tänka Er hur alla uti i nunorna de sken och myste, när allra första testet visade att lamporna med provisoriskt kopplad solcell lyste.

En regnig dag vi åkte ner till Pärnu för att av Ruukki köpa plåt till taken, att hitta mått precisa nog på branta taket, det hade var´t den svåra saken.

Allt ordna´ sig till slut och vi beställde ifrån Ruukki med en extra fin rabatt, och där i Estland så betalar vi ju också sju procentenheters lägre skatt.

Hos Ivo:s såg på ön med Jonnes hjälp beställdes virke, delvis läkt, att levereras upp till Anders-huset uti juli månads mitt så käckt.

Hor Valvi kunde vi få hjälp att söka byggnadslov för brunnen vår, hon trodde nog att den processen inte skulle vara särskilt svår.

Med saknad lämnade vi denna fina ö med sin enorma blomsterprakt, och åkte så med lättad kärra hem till våran Roslagstrakt.

/Hans i juni 2009

Den 19:e juli var vi fjorton personer som rullade ombord på Tallinfärjan för att ta oss an vårt nyresta hus på Ormsö. Vi startade resan med att njuta på akterdäck en stund innan vi samlades för att avnjuta buffén gemensamt. Vi som var med var Allan, Alex, Lena, Matt, Catrin, Erika, Märta, Hans, Ninni, Sofia, Sara, Siri, Christina, Roland, Linnea och Daniel.

Sjöresan var lugn och behaglig, och efter några timmar i Hapsal begav vi oss till Rohuküla för att ta färjan till Ormsö. Vi har varit i Hapsal i väntan på Ormsöfärjan många gånger tidigare, men den här gången hittade vi delar som åtminstone inte jag sett förut, och som var bra mycket mer pittoreska än det köpcenter där vi vanligtvis huserar.

Den här gången bodde vi på ett, för oss, nytt ställe, pensionat Elle-Malle i Hullo. Vi hade inte beställt någon middag första kvällen, så vi åt i Hapsal före överresan. Men vi fick ett bra första intryck av både pensionatet och värdinnan, Elle-Mall själv. Detta höll i sig, och även maten var en trevlig bekantskap. Särskilt de fyllda pannkakorna, som vi fick två gånger (det andra tillfället på begäran!) under andra veckan. Sorry, alla som åkte hem tidigare, och missade detta!

Det var spännande sen, på måndag morgon, när vi rullade (skumpade) ut till Kadakavälu. Nu skulle vi ju äntligen få se vårt nya hus! Och mycket riktigt, just när vi skulle svänga in på den röjda tomten, fick vi se gavelspetsen sticka fram! Och inte blev vi besvikna, när vi sen såg huset i sin helhet. Märta fick äran att låsa upp huset för första gången, eftersom hon var den enda närvarande som är född på Ormsö. Vi hade alla bråttom uppför trappan (stegen) till övervåningen, och den förväntade havsutsikten. Och jodå, mellan tallar och granar skymtade faktiskt havet!

Sen vidtog fyra dagar av arbete, lackning av golv, lasering av innerväggar och tak och bygge av friggebod. Vädret var nådigt, bara ett par skurar på måndagen och tisdagen, för övrigt bra väder. Bromsar i gråsparvsstorlek, som vanligt! Särskilt intresserade var de av Hans, som for fram i terrängen för att bättra på vår havsutsikt. Den blev fantastisk från balkongen, och vi har numera även ”havsglimt” från verandan! Förutom arbete innehöll dagarna även fikaraster (tack, ni som hade termos med er!), luncher med korvgrillning och stunder på stranden. Nu har även jag badat från vår egen strand!

Så förlöpte dagarna måndag till torsdag, och på torsdag eftermiddag utökades sällskapet med Kristina och Sven. Linnea hade gjort en taklagskrans som sattes upp på en balk på balkongen, och vi skålade i rysk champagne för att fira Anders! Husmodellen har namnet Anders, och vi tyckte att ett lämpligare namn kunde ju huset knappast ha! Friggeboden fick smeknamnet Andersson….!

På fredagen var det dags för några att resa hem. Den dagen var det frukost redan klockan 7 för Ninni, Sofia, Sara, Siri, Linnea och Daniel som skulle resa, samt Roland och mig, som skulle skjutsa Linnea och Daniel till Tallinn. Men på kvällen fick vi tillskott med sju personer: Ingegerd, Börje, Björn, Anette, Emelie, Amanda och Ulf. (Vänligen säg till om jag stavat något namn fel!) Efter middagen åkte vi ut till stugan för att de skulle få sig en första titt, och vara redo för arbete nästa dag.

På lördagen var det dags för nästa gäng att åka hem, denna gång Allan och kompani. De nyanlända åkte till stugan för att sätta igång med målningen, och vi andra (Märta, Hans, Kristina, Sven, Christina och Roland) tog ledigt för att besöka mästerskapen i boule, arrangerade av Ormsö hembygdsförening. Efter lunch på en av öns nya krogar, Körts (utmärkt mat!) var vi nyfikna på att se hur målningen framskridit. När vi sedan anlände till stugan var den första gaveln man möter redan gråmålad! Målarna hade en del besvär med bromsarna, men jobbade tappert på. Till onsdag kväll var huset färdigmålat (i alla fall så långt som färgen räckte), och köket var monterat av Sven. Vi firade naturligtvis detta med ytterligare lite rysk champagne, och med att montera upp en egentillverkad eneskylt med årtalet 2008 ovanför dörren.

Det var roligt att det var så många som kunde ställa upp och hjälpa till i sommar! Allt vi ville göra hann vi med, och om vi blir ett bra gäng nästa år igen, så är det bara att flytta in sen. Vi ses hos Anders på Kadakavälu!

//Christina

Märta & Hans och Kristina & Sven hade åtagit sig att vara på Ormsö när hus- och materialleveranserna anlände och att bygga friggegrunden.

Efter att ha tagit oss ett par fina semesterdar i Pärnu och på Saaremaa (Ösel alltså ). Där logerade vi lantligt på en fårfarm. Det blev besök i huvudorten Kurressare och förstås vid den kända meteorkratern mitt på ön. Semesterdelen av resan var nu över.

Efter att ha tillbringat någon timme på ett nyupptäckt trevligt cafe´i Haapsalu nära den gamla stadsmuren, siktade vi in oss på broneringsfilen vid färjeläget i Ruhikula. Vi skulle tillbringa 4 dagar på Ormsö, söndag – onsdag, boende hos Valvi i Hullo, där vi skulle få logera i bastuhuset för oss själva.

Bilen var lastad med ca 75 kg spik, skruv, fogskum och andra småting från Räfsnäs Såg och på biltaket var nogsamt inpackat det partytält som var avsett att veckan därpå förgylla vistelsen för det estniska montageteamet under eventuella stunder med regn där ute på Kadakavälu.

Vägen på Holmen var precis som vi beställt reparerad och riktigt skaplig. Vår tomt och den sista vägen upp dit var en veritabel blomsteräng. Den innehöll alla de kalkälskande blomster som man kan tänka sig vara noterade i floran: prästkrage, blåklocka, blodnäva, gulmåra, för att bara nämna några. Samma prakt var det längs rågången ner mot havet. Fantastiskt!

Och det fanns hur mycket halvmogna smultron som helst i de nära omgivningarna. Sven tog foton på härligheterna.

På söndagen skulle partytältet sättas upp, var det tänkt. Men efter så där en dryg timmes jobb fann vi att fel tältduk var medlevererad. Den vi nu med viss möda hade tagit ut till byggplatsen var en halv meter för kort på ett par ledder. Vi försökte fuska till en lösning på problemet men konstaterade efter ytterligare någon timme att inget var att göra, så tältet återförpackades och fick vila på vår gamla brädhög från förra året.

På måndagen påbörjades arbetet med grunden till friggeboden ( eller garden house som leverantören så käckt kallade det på leveranssedeln )

Jonne hade tagit bort rötter, jord och sten på den bestämda byggplatsen så vi kunde ägna oss åt diagonalmått och andra finurligheter för att få de första Lecastenarna på plats och väl avvägda.

På eftermiddagen anlände lastbilen med materialet från Sambla. Ankomsten till tomten var tyvärr helsynkroniserad med en tung åskskur så både Sven och Hans blev synnerligen väl badade vid avlastningen.

Efter avstämning med Jonne på måndagskvällen beslöts att det skulle falla på vår lott att möta lastbilen med husleveransen vid Sviby brygga på tisdagsförmiddagen medan Jonne och föraren av hjullastaren skulle förbereda lossningen vid Bussby.

Allt gick bra så när som på en punktering på hjullastaren i nästsista lyftet med hithörande konsekvenser, vilka turligt nog visade sig vara ganska begränsade. Sven dokumenterde hela tiden flitigt med sin fina Pentax-kamera.

Onsdagen ägnade vi åt friggegrunden med avbrott för korvgrillnig medan damerna solade “utvikta” på en pressenning. Den fina blomsterängen var nu delvis massakrerad av transporterna och lär väl bli det ännu mer under byggnationens lopp.

Ingen fara dock – nästa år är nog ängen uppvuxen igen där kring huset.

Farfar och tillika gammelfarfar Anders grav besökte vi också och prydde den med blomster. Vi hann dessutom med att besöka Elle-Mall , grannen Miebs på Holmen och ta några längd- och höjdmått på “Morfars-tomten” i Hullo innan det blev dags att på torsdagsmorgonen ta morgonfärjan för hemfärden.

Den 15 juli räknar vi med att huset “Anders” kommer att stå där på tomten på Kadakavälu! Spännande!

Hans skrev bloggen och några av Svens foton dyker väl också upp på hemsidan.