Allan, Sven och Hans åkte till Ormsö 17-19 maj för att märka ut mer precist var husgrunden och gäststugan skulle vara på tomten. Hade också träff med Jonne Berggren som med Vormsi Masinads maskiner bl.a. ska röja vägen längs tomtgränsen åt oss och gräva för plintarna.
Platserna för alla 24 plintarna blev väl utmärkta och vi gjorde med Jonne på platsen en genomgång av vad som skulle göras i god tid inför vår formsättning och gjutning 13-17 augusti. Gäststugan “gömde” vi på lagom avstånd från huset bakom en vacker låg ridå av juniper ( även kallad enbuske ).
Jonne tipsade oss för övrigt om att de avröjda enbuskarna och blivande upptagna rötter av dito nog bäst kunde brännas på platsen en lämplig regnig höst. Plats för brasan finns.
Med Valvi klarade vi med hjälp av Allans benägna firmateckning av en sista formalitet för bygglovsansökan. Det blir inga problem förutspådde vår värdinna.
Vi kunde också hos Valvi träffa en ung byggherre vid namn Harald Ponder med rötter på ön. Han håller på att bygga ett timmerhus vid Norrby med hjälp av Toivo Hokkonen. Vi beslöt att hålla kontakt t.ex. om eventuell samordning för senare brunnsborrning.
För att försöka räta ut några frågetecken kring krav och lämpliga leverantörer för slambrunn med infiltrering mötte vi, efter tips från Jonne, Ingvar Wahlberg borta vid Hembygdsgården och av honom fick vi en del synpunkter och goda råd i saken.
Fick också reda på att en herre vid namn Sträng gör vasstaken på ön. Men i år har vassväxten slagit fel sades det. Vi planerar ju att ha svart plåttak, eller….?
Besök på ett par byggmarknader i Uuemöisa hann vi också med som planerat. Inköpen av betong, armeringsjärn, virke, skottkärra m.m. rekognoserades och kontakter knöts på Sambla byggmarknad.
Och så vädret där på ön! Kunde inte haft bättre. Solskensbelyst arbete i vackraste vårnatur med göken och diverse oidentifierbara småmesar som ackompanjatörer och med gullvivor till knähöjd, nästan!! På den så nyligen röjda tomten hade redan massor av blomster hittat in. Vildsvinen också av spåren att döma.
Och inte blev det hela sämre av att vi röjde bort några junipers till uppe på åsen så att vi fick en första liten havsglimt från ståhöjd från den blivande husverandan.
Rapporteras kan också att strandvallen sen sist har blivit litet högre och kanske också förskjuten inåt land en liten bit. Gränsmarkeringarna där nere har is och vågor raderat bort. Men vi har ju våra fina rågångar kvar.
Ett besök hos vår finska nästgranne var planerat och gjordes också. Vi fick genast klartecken för att hämta vatten där vid gjutningen i augusti. Ingenjören Sven fick en extra gullstjärna när han lyckade få fart på gasolanläggningen så att damerna i huset kunde laga sin lunchmat.
Att där ute på Kadakavälu i det vackra soliga fria utan bromsar och nästan utan mygg och fästingar sedan kunna äta Valvis medsända ost- och korvmackor, nedsköljda med termoskaffe, var gudomligt.
Alla hade för övrigt sina pass med och även reg.-beviset för bilen fanns nära till hands. Detta behagade avsevärt det uniformerade folket vid tullarna och underlättade våra gränsöverskridande förflyttningar en hel del. Allans mogna Chrysler Voyager rymde för övrigt ledigt det fåtal ölkartonger och andra drycker som inköptes och Allan klarade naturligtvis med glans alkotesten vid frihamnstullen.
Vi tog oss friheten att äta ganska gott på m/s Romantica och hade dessutom på hemvägen nöjet att råka familjeföljet kring 70-årsfirande Börje. Tidigt i säng, ingen dans!
Nu hoppas vi att projeket, med lite kompletteringar senare, ska vara så väl planerat att vi inte får “stopp i produktionen” av plintarna i augusti!
Hans skrev bloggen.
